Livet när det tar oanade vändningar!

Min hjärna spelar mig ett spratt. Eller spratt och spratt. Det är ju vad jag vill och längtar efter. Ett syskon till lilleman. Jag skäms nästan över att längta. Men det är liksom som att det ligger en sten över mitt bröst i längtan efter ett syskon. Längan efter att ens få tänka tanken att få försöka. Och att lyckas. Och att det går vägen.