Jag har inte i min vildaste fantasi kunnat ana att en trots kan va så här jäklig. Idag har jag velat både slita av mig håret, köra huvudet i väggen och slänga hela köksporslinet i golvet. Men ANDAS ut och försöker intala mig att imorgon är det en ny dag och den kommer bli alldeles underbar. Jag menar, det är ju grabbens födelsedag. Det ska bara bli bra! 

Kommentera

Publiceras ej