Jag hatar att förväntningarna aldrig blir vad jag hoppas på. Jag hatar lika mycket att jag får förväntningar när jag vet att det är fullt meningslöst på vissa punkter. Men sen är jag inte mer än människa och just idag känner jag för att pissa på allt. Höromdan ville jag bara gråta, för att det är skönt. Idag vill jag gråta ännu mer, kanske hade det inte blivit så om jag hade gråtit då.
Jag har blivit stark som en björn men jag är också skör som en ros.
